23 september 2019

En dans på rosor...

Allmänt

 Bild ifrån den ända kräftskivan för det här året.
 
Den här sommaren har varit omtumlande, lagom varm och ganska bra. Hösten är egentligen min favoritårstid både när det gäller mode och väderväxkling. Men den här hösten känns annorlunda. Jag längtar tillbaka till högstadiet och min underbara klass. Tillbaka till när det var sådär pirrigt att börja i skolan igen efter ett lov. Men det går inte att spola tillbaka tiden, och något jag definitivt behöver bli bättre på är att leva i nuet. För, annars är hela min tid som ung vuxen snart borta. utan att ag egentligen har gjort något med den.
 
Ibland får man göra saker som man kanske inte har lust med. Dammsuga exempel, eller gå till jobbet en dag när man egentligen bara vill dra täcket över huvudet och stanna kvar där tills solen går ner och det blir mörkt ute. För, än så länge och kanske några veckor till kommer i alla fall solen fram under dagarna. Sen kommer den värsta tiden på hela året. Det är mörkt när man åker till jobbet och mörkt när man kommer hem ifrån jobbet. 
 
Senaste tiden har jag tänkt ovanligt mycket, på saker som tidigare inte alls stört mig. Är det något som kommer ju äldre man blir? Eller är det bara jag som helt enkelt inte sover tillräckligt bra? Jag vet inte men något problem är det. Ett utav många nu faktiskt, nu tänker säkert dem flesta att ja men det löser sig. Inga problem, du är ung. Som om att jag själv inte vet hur gammal jag är? Det är nog det som stör mig absolut mest just nu. Många verkar tro att allting löser sig ju äldre man blir? Bara med tiden så att säga. Men hur tänker man då? Har man en hjärna i full funktion om man yttrar sig på det sättet? 
 
Saker löser sig inte utav sig självt, så är sanningen. Man måste kämpa för att uppnå dem mål man har satt i livet. Dem som säger att dem inte gör det, ljuger. För så enklet är det inte, folk som intalar både sig själva och andra att livet är en dans på rosor varje dag. LJUGER. 
 
Men, bortsett ifrån att jag har tappat mig själv i vad som känns som tusen glasbitar utspridda över hela stan. Så mår jag bra. Inte toppen, men bra. Just nu är det helt okej, självkalrt vill alla människor leva ett fantastiskt liv. Som en spegelblank sjö, utan minska lilla rörelse. Men, man måste jobba hårt för att få det man vill, eller rättare sagt. Jag måste jobba hårt för att nå mina drömmar och mål. Jag är inte ämnad för att arbeta med det jag gör idag, kan låta kaxigt, kanske själviskt och egoistiskt. Men, om inte du tror på dig själv. Vem ska då göra det? 
 
 - M
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress