Söndag, jag har jouren och snart är det semester. Ändå ett bra avslut på den här veckan. Jag längtar efter semester. Jag längtar efter att kunna bestämma vad varje dag skall erbjuda. Att kunna göra saker mer spontant, kanske åka på en weekend. Ja vad som helst egentligen. 

Jag vill njuta ordentligt av hela sommaren, en del planer är satta men många cirkulerar fortfarande i huvudet. 

 Det har varit en väldigt bra dag idag, inte en gnutta ångest så långt tankarna går. Vilket är fantastiskt. Jag älskar att alla dagar är olika, ingen dag är den andra lik. Inte minst arbetsmässigt. Det gör att jag sällan har min ångest under en väldigt lång period. Ibland ett par dagar kanske en vecka men nu under sommaren är den väldigt lindrig. Kanske är det ljuset? Jag vet inte, men något är det som gör att livet är lite lättre när det är ljust ute och värmen håller sig kvar sent in på kvällen. 

En annan sak som får mig att släppa min ångest för ett tag är helt klart mitt arbete. Jag får möjlighet att göra skillnad i människors vardag. En härlig mix utav äldre, barn och tonnåringar. Det ger mig energi till att fortsätta och förhoppningsvis kunna göra skillnad i någons liv. Ibland räcker det med att fråga hur någon mår, hur deras dag har varit och vad dem vill göra. Så enkla saker kan få människor att uppleva livet på ett helt annat sätt. 

 (Absolut godaste vattnet som finns!)

Jag tror inte att någon vuxen idag förstår hur jobbigt det kan vara att vara ung nu. Jag märker så stor skillnad på hur barnen är idag och hur jag och mina klasskompisar var för tio år sedan. Generellt så tror jag att det är ett mycket större problem med psykisk ohälsa hos unga än vad statistiken visar. Alla berättar inte, det måste man ha i åtanke. Hur många man än frågar om hur dem mår. Så kommer garanterat några att säga att det är hur bra som helst. Även om dem mår skit rent ut sagt. Kanske för att man inte vill vara till besvär eller för att man skäms över att man mår dåligt. 

Speciellt det sista, att skämmas över hur man mår. Det har jag också gjort, på ett sätt gör jag det fortfarande. Just för att jag egentligen inte har något att må dåligt över och det känns så märkligt att bara må dåligt ibland. Vissa brottas med sådana här tankar hela livet. 

Många tänker nog som jag också har tänkt ” ja men vadå det är väll bara att göra något så tänker du inte på hur du mår” Men det funkar inte så. Det gör det verkligen inte. Inte alls.

Hade det varit så enkelt, tror ni att någon människa i hela världen hade valt att må psykiskt dåligt?

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress