- Nu sitter jag på längst ut på bryggan med benen hängandes över vattnet. Det blåser över hela sjön och vattnet stänker upp på stora stenar och slår tillbaka ner i sjön igen. Det regnar på andra sidan, nästan fyra kilometer bort. Men det syns tydligt på himlen. Så idylliskt ändå, att sitta ner och se på vattnet som flyter i vågor fram och tillbaka. Hur det driver med sig kvistar och drivved. 
 
Jag funderar ofta på livet, hur jag vill ha det. Vad jag egentligen vill jobba med och vilka vänner jag vill ha kvar. Dem som ger mig kraften och styrkan att fortsätta fast det är jobbigt ibland. Sånna människor vill jag ha fler av i mitt liv. Det känns som att människor idag, framförallt kvinnor har så jädra svårt att klappa varandra på axeln. Visa tacksamhet, stolthet och kärlek. Är det så svårt? Är det verkligen såhär vi ska ha det idag? Det är ändå 2018, borde vi inte ha förstått bättre och veta bättre än att försöka sparka på andra för att själva komma fram fortare? Det funkar inte så, någon annas framgång är inte mitt misslyckande och vise versa. Så är det ju bara. 
 
NÄR ska vi lära oss, det är inte du som har misslyckats om någon annan lyckas lite bättre den här gången. Nästa gång är det tvärt om. Man får inte ge upp, bara för att det kommer en uppförsbacke som är lite längre och lite mer brant än vad man trodde. Det gäller att drömma så stort, så att dina egna drömmar skrämmer dig. 
 
När jag berättade om mina drömmar första gången, så skrattade dem flesta åt mig. Jag ville flytta till Göteborg, vara chef. Ha ett eget liv, långt ifrån Uppsala. Det folk sa till mig var mest att, " det är ju dyrt att flytta hemifrån", "du kommer vara väldigt ensam", "det är ett stort ansvar". Inte ens sex månader senare gick min dröm i uppfyllelse, jag flyttade till Göteborg och blev chef. Det gick, fasst än jag hade motstånd ifrån nästan alla vuxna i min omgivning. 
 
 Idag vet jag inte exakt vart jag vill. Jag vet inte vad jag vill jobba med, inte i vilken stad jag vill bo i, inte vilken hårfärg jag vill ha,  inte vad jag vill göra imorgon. Jag vet bara att jag är långt ifrån där jag vill vara. Är det inte det här semester handlar om egentligen? Att man ska ta det lugnt, umgås med vänner och familj. Fundera, prata med andra, be om råd. Komma på nya utmaningar för livet. Jag har skrivit en bucketlist med saker jag vill göra innan 2018 är slut. Den är inte så lång, men det saker som jag ser fram emot att göra i höst. 
 
Min lista för 2018 
 
1: Jag vill komma igång med mitt skrivande igen, om det så är krönikor, en novell eller början på en bok. Jag vill börja med det igen. Låta fantastin flöda! 
 
2: Jag vill börja med någon "sport" eller fokuserar mer på att bygga upp mina muskler. Att bara träna lockar inte mig längre. Jag vill blir starkare både mentalt och fysiskt. 
 
3. Jag vill starta mitt första företag. "Första" tänker ni, men ja. Första. Man måste börja någon stanns. Jag har en idé och vi får se hur det går helt enkelt! 
 
4. Jag vill lära mig yoga, det verkar så fridfullt och skönt. Jag tror att det kan vara bra för mig! 
 
5. Jag vill investera i ett riktigt powerplagg, om inte annat hitta ett att spara till. Något som får mig att känna mig som en riktigt powerlady på utsidan. För på insidan har jag det ganska bra ändå. På den fronten i alla fall! 
 
6. Jag vill lära mig mer om aktier och värdepapper. Hur det fungerar, vad man ska tänka på med mera. Köpa några aktier och följa deras utveckling. 
 
Det är sex punkter och bara fem månader kvar på året. Men, är man envis så går allt. Kanske inte på en gång, men det går i alla fall! 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress